Vår i trädgården

Två spretiga och gräsbevuxna aroniabuskar. Mopo for size.


Äntligen är det den tiden på året då vi verkligen uppskattar att ha en egen gård. Det är något alldeles fantastiskt att bara kunna gå ut utan att behöva söka sig till en så att säga allmän plats. Den här coronavåren har man minst sagt insett vilken lyx det är.

Egentligen hade vi planerat att dränera huset nu i vår eller i sommar, men det är inte riktigt läge för ett så stort projekt nu. Istället fokuserar vi på att göra sådant vi kan göra själva och för en mindre peng. Eget hus och egen gård innebär också att det aldrig blir slut på Saker som borde göras™. I dag flyttade vi äntligen på två gamla aroniabuskar som stått lite malplacerade mitt på gräsmattan. Max undrade i och för sig vad han nu ska ha som fotbollsmål, men jag lovade hitta på något annat åt honom.

Arbetsledaren håller koll på läget. Den som maskar får sig en omgång med sprejflaskan.
Där mitt i bilden står buskarna och spretar. De hade redan fått knoppar, så nu hoppas vi de orkar grönska.


Buskarna fick flytta till bakre kanten av tomten, lite som en fortsättning på vår tujahäck. Förhoppningsvis orkar buskarna börja växa igen och blir en del av bakgrunden till det som ska bli vår uteplats och även skärmar av mot grannhuset. Uteplatsen ska vi anlägga av skifferplattorna som ligger längs med uppfarten till huset. En del av våra hemmaprojekt innebär alltså att vi möblerar om det som redan finns på vår gård. Till höger i bild syns en del av ”utgrävningen” för uteplatsen. Det gäller att maximera antalet hål och diken på gården för lite spänning i vardagen.

Sådär ja, då har vi två rejäla gropar i gräsmattan istället för buskar. 

Granstubben som skymtar bakom mopeden tillhör den gran vi fällde för snart två år sedan. Den är så pass stor att det behövs en grävmaskin för att man ska få upp den. Tillsvidare fungerar den utmärkt som avställningsyta och sittplats. 

 

Vår lilla toalett


Lagom till att William föddes i oktober 2019 blev renoveringen av lilla toaletten klar. Det har varit ett utdraget projekt som började med att vi rev ut den gamla inredningen sommaren 2018.

Så här såg såg toaletten ut då vi just köpt huset. Komplett med gul/aprikos våtrumstapet, bruna klinkers som lossnat på sina ställen och färgat porslin i en svårdefinierad gulbrun aprikos nyans.

När vi fått bort det översta lagret kom vi ner till 50-talet (?). Det var inte så stilfullt.


Vi rev ut allt och drog nya avlopp och vattenledningar. På så vis fick vi också flytta avloppet för wc-stolen som av nån orsak placerats lite snett i ena hörnet. I maj 2019 gjöt vi nytt golv själva.

Efter golvgjutningen följde en lång väntan på att golvet skulle torka. Typ två månader. Sen sprack betongen. Vi fick börja om och anlitade hantverkare som rev ut golvet och gjöt nytt på en och samma dag. Torrt blev det en dag senare. Man kan tydligen använda en snabbare variant än traditionell sandblandad cement. Jaja, man lär sig.


Augusti 2019 och golvet är gjutet en andra gång. 


Plötsligt började det gå undan. Ett drygt år efter att vi rev ut allt ur den gamla toaletten så hade vi fått kakel på golv och väggar.


Handfatet kom på plats och jag var jättegravid. Det gick inte att ta en bild ovanifrån utan att magen kom med. Det blev mycket klister på tröjan då vi tapetserade. 😀





Inredningen är till största delen vit och utan extra krusiduller. Möblerna består av en kommod med lådor under tvättfatet, ett vägghängt högt skåp och ett spegelskåp. Min pappa var här i några omgångar och satte takpanel, lister och skruvade upp skåpen.

Tanken med den stilrena basen är att det ska räcka med att byta tapet för att ändra utseendet. Handtagen och handdukskrokarna beställde jag från Domus Classica och pappershållaren från Byggfabriken, för att ha något som matchar husets ålder. Golvet är specialbeställt från Pukkila för att få den färgkombination vi ville ha, naturvitt och terrakotta. Det ser faktiskt ut som om det varit där sedan huset byggdes i och med det klassiska mönstret.


Tapeterna lägger man kanske inte märke till om man bara tittar rakt in genom dörren, men om man går in kan man inte missa den. Dessutom gör vårt stora spegelskåp att man får mera tapet i rummet än på de två väggar den faktiskt finns.

Spegelskåpet med lampa fyndade vi på gårdsloppis i Skata sommaren 2018. En familj som renoverade sitt hus hade köpt det, men det var för stort för deras WC. Paketet var inte ens öppnat. Skåpet är verkligen stort, 80 cm brett och nästan en meter högt. Men det passar perfekt och gör att det lilla utrymmet känns större. Dessutom ger det gott om förvaring.

Krukväxten som tronar högst uppe på det vita skåpet fanns i huset då vi köpte det. Då levde den en tynande tillvaro i vardagsrummet. När vi flyttade in var det inte mycket mer än lite rötter som levde. Jag planterade om den och den började växa. Jag vet inte vad det är för sort, ser ut som någon typ av ranka med långsmala blad. Nu får den bo här tillsvidare, den verkar nöjd med det ljus som kommer in genom fönstret.

Den inre fönsterrutan behöver för övrigt bytas eftersom den är sprucken och hela fönstret behöver restaureras. En taklampa ska vi också ha, när vi kommer på vad vi ska ha för en. Så det här med ”färdigt”, det är en definitionsfråga.

Två år i heimani vårt



I dag är det två år sedan vi flyttade in i huset. Det senaste året har vi renoverat lilla toaletten och tamburen. Så nu är alla utrymmen utöver källaren någorlunda klara.



Under de här två åren har vi också lärt känna vårt hus och fått fundera på vad som ännu återstår att göra (massor) och hur vi bör prioritera (inte så lätt). Det är inte världens mest praktiska hus med små barn, men det går. T.ex. kommer det inte alltid att behöva stå en barnvagn i tamburen och ett skötbord i sovrummet. Däremot kommer vi ha många år av leriga kläder och skor. Så en ny dörr till källaren och ändamålsenlig förvaring skulle göra vardagen smidigare.

Innan källaren fixas upp invändigt behöver vi dränera. Det är vårt nästa riktigt stora projekt. I samband med det ska infarten till gården och nedfarten till garaget göras om.

Ett annat stort projekt är fönstren. De behöver restaureras och vi överväger att byta ut glaset i innerrutorna till värmeglas. Men först och främst ska de yttre fönsterbågarna skrapas, kittas och målas. Vi kommer inte gå sysslolösa i sommar.

Sedan ska vi inte glömma trädgården. I somras planterade jag två rhododendron i hörnet mot gatan. I sommar får vi kanske mera gjort åt den uteplats vi planerat och mera planteringar.



Inomhus är vi förstås inte heller helt klara. Det vi skulle ha gjort innan vi flyttade in, men som prioriterades bort p.g.a. tidsbrist var alla innerdörrar. De behöver målas och handtagen bytas. Blombräden skulle också vara trevligt. De senaste åren har våra krukväxter levt en tynande tillvaro uppe på bokhyllor och höga skåp, på säkert avstånd från nyfikna barn. Det lär de få göra ett tag till i och med att vi fick vårt andra barn, William, i höstas. Så nu har vi inlett livet med två barn här i huset. Maximilian fyllde ett strax efter att vi hade flyttat in, om två veckor firar vi hans treårsdag. Får se hur många barnkalas vi hinner ha innan vi på riktigt kan säga att vi renoverat klart.

Professorns kristallkrona

Jag är som en del av er redan vet kulturvetare, folklorist. En sådan där akademiker som är intresserad av kulturanalys och vad folk tycker och tänker om det som händer i deras liv. Du som tittar in här nu och då är gissningsvis intresserad av hus, hem och inredning. (Eller så känner du mig och/eller Nicklas personligen.) Här kommer ett lästips som kombinerar dessa ämnesområden: Min professor Lena Marander-Eklund bloggar om hemmets betydelse och sin nya gamla kristallkrona.https://blogs.abo.fi/etnologi/2019/10/21/hus-och-hem-eller-hur-hamnade-en-kristallkrona-hemma-hos-mig/

Varning: Ingående inlägg om gardiner

Vi hade, imponerande nog, alla lister uppe inom den första månaden i huset (tack pappa!). Gardinerna har det varit lite sämre med. I huset fanns mormorsstänger i vitt, och dem ville jag inte under några som helst omständigheter använda. I stället skaffade vi drygt 30 meter metallskenor att skruva upp i taket. Dubbla skenor från vägg till vägg i alla rum. Tanken var att ha enkla gardiner från golv till tak som enkelt ska gå att dra ihop och isär. Inga krångliga arrangemang, inga kappor och absolut inga jäkla små gardinklämmor som man klämmer sig på, som lossnar eller gör hål i gardintyget.

img_20190902_1219395976233764088382689.jpg
Mörkgråa sammetsgardiner, vita tunna bomullsgardiner mot insyn. På skenan bakom hänger ett par mörkläggningsgardiner att dra för till natten. Persienner blir troligen aktuellt efter fönsterrenovering.

Det första rummet vi hängde upp gardiner i var sovrummet. Annars hade vi fått spika upp lakan p.g.a. insynen från gatan. Övriga rum fick snällt vänta på att vi skulle få tid och ork (barnvakt). Jag hade beställt fingerkrokar med så kallad låg fattning (nostava sormikoukku på finska). Tyvärr visade det sig att de inte bara lyfte gardinerna för högt mot taket, de skavde också loss färg efter att de dragits för och ifrån fönstret ett antal gånger. Gardinskenor i den modell vi skaffat (U-skena som skruvas direkt i taket) är för grunda för den typen av fingerkrok. Det visste dock varken jag eller försäljaren i butiken där vi beställt krokarna. Jag fick byta till en annan modell utan krångel, så nu hänger gardinerna med fingerkrokar med hög fattning (tasa) i stället. Det blir mera rum (men så lite att det knappt syns) mellan gardinen och taket, alldeles lagom för att gardinerna ska glida lätt och inte skava mot taket.

img_20190902_1221337482532326018098683.jpg
I arbetsrummet hänger tillsvidare bara ett par gardiner, men det finns möjlighet att hänga ytterligare ett par på den andra skenan. Det skulle vara bra med tanke på att datorn står vid fönstret och man ofta behöver stänga ut det bländande solljuset.

Vill man göra det enkelt för sig skaffar man färdigsydda gardiner i den modell som kallas multifunktionsgardin (monitoimiverho), då får man våder med ett band i övre kanten som passar fingerkrokar av olika modeller (och även annan typ av upphängning). Ifall man tänker sy sina egna gardiner behöver man ett så kallat fingerkroksband, d.v.s. ett brett band i tyg med små fickor att trä över den del av krokarna som håller upp gardinen. Bandet sys i övre kanten av gardinen, så nära kanten som möjligt.

img_20190902_1217331275882792028092662.jpg
Multifunktionella linnegardiner och mönstrade gardiner fållade hos en sömmerska.

Själv sydde jag band på några färdigsydda gardiner som alltså inte var sådana där multifunktionsgardiner (och därför var billigare). Jag hade också köpt tyg som jag själv tänkt sy upp till gardiner, men Niki kom på den utmärkta idén att vi skulle föra dem till en sömmerska i stället. Resultatet? Perfekt fållade och mönsterpassade gardiner i både vardagsrummet och arbetsrummet – utan att jag behövt svära en enda gång, billigt (!) var det också. Nu har jag bara behövt ta fram symaskinen för att korta av de färdigköpta gardinerna som naturligtvis var snäppet för långa. Det kanske är snyggt med gardiner som ”flödar” ut över golvet i vissa hem, men hos oss blir det bara ännu ett ställe för dammråttorna att samlas.

Sidogardiner passar inte nödvändigtvis i alla fönster, så här i det lilla fönstret över köksbänken har vi hängt en enkel hissgardin. Fantastiskt smidig uppfinning.

Family Guy - Peter struggles to open blinds

Golv och väggar på plats

Så här ser det ut just nu på vår lilla toalett. Golvet och väggarna är kaklade och fogade. Vi har funderat mycket på hur väggkaklet ska läggas. Eller snarare var och hur stor del av väggarna som ska kaklas. Jag ville nämligen också ha tapet, men absolut ingen plastig våtrumstapet. Samtidigt vill vi att väggarna ska hålla mot fukt och vatten, som ändå lär skvätta omkring i rummet. Visst ser man många bilder på snyggt inredda toaletter med enbart tapet på väggarna, men vi tar det säkra före det osäkra.

Så nu blev lösningen denna: Kakel på hela väggen bakom handfatet och på väggarna kring wc-stolen. Resten av väggarna (vilket sist och slutligen inte är någon stor del av väggytan), där vi räknar med mindre skvättande sätter vi tapet. Jag väntar mig också att det ”helkaklade” intrycket lättas upp något när möblerna kommer på plats. Bland annat ett maffigt spegelskåp kommer gömma en stor del av kaklet ovanför tvättfatet och återspegla tapeten.

Tapeten har legat länge i min garderob och väntat på att bli uppsatt. Golvkaklet i naturvitt och terrakotta har också väntat i säkert snart ett år på att få komma på plats. Möblerna ligger ännu i källaren och väntar på sin tur. Snart så!

Liten toa, mycket (skit)jobb

Det har inte varit mycket Strömsökänsla här under de senaste månaderna. Projekt lill-wc har tagit mycket tid, en hel del arbete och väldigt mycket energi. Mestadels sådant som hade kunnat undvikas om vi direkt tagit in hantverkare, men vi tänkte vi skulle spara en slant och gjuta golvet själva. Av någon anledning, som inte ens vår hantverkare kan ge en uppenbar orsak till, så sprack betongplattan. Helvete. Här har vi jobbat, sedan väntat och väntat på att betongen ska torka och så får vi ändå göra om hela skiten. Och betala för det förstås. Nåja, det är trots allt – peppar, peppar, ta i trä – den enda större fadäs vi varit med om under hela renoveringsprocessen.

En positiv sak i sammanhanget är att det finns hantverkare som kommer tidigare än utlovat och jobbar snabbare än vi vågat räkna med. Hurra! (Håll tummarna för att det blir en lika smidig fortsättning.)

img_20190813_1445177769498832383434368.jpg

Golvets status efter dagens rivning, putsning och gjutning. Äntligen går det framåt igen.

På tal om framsteg så avslutade jag min semester med att måla tamburväggarna ljusgråa.

img_20190813_1452364795149961587306975.jpg

Så här underbart dammigt är det att slipa spackel. Det var väldigt svettigt också med andningsskydd och skyddsglasögon. Men nu är det gjort!

img_20190813_1449581474534928194754550.jpg

Väggen som syns här till vänster ska få samma tapet som hallen. Sen är det ”bara” lister, takpanel, belysning och förvaring kvar.