Varning: Ingående inlägg om gardiner

Vi hade, imponerande nog, alla lister uppe inom den första månaden i huset (tack pappa!). Gardinerna har det varit lite sämre med. I huset fanns mormorsstänger i vitt, och dem ville jag inte under några som helst omständigheter använda. I stället skaffade vi drygt 30 meter metallskenor att skruva upp i taket. Dubbla skenor från vägg till vägg i alla rum. Tanken var att ha enkla gardiner från golv till tak som enkelt ska gå att dra ihop och isär. Inga krångliga arrangemang, inga kappor och absolut inga jäkla små gardinklämmor som man klämmer sig på, som lossnar eller gör hål i gardintyget.

img_20190902_1219395976233764088382689.jpg
Mörkgråa sammetsgardiner, vita tunna bomullsgardiner mot insyn. På skenan bakom hänger ett par mörkläggningsgardiner att dra för till natten. Persienner blir troligen aktuellt efter fönsterrenovering.

Det första rummet vi hängde upp gardiner i var sovrummet. Annars hade vi fått spika upp lakan p.g.a. insynen från gatan. Övriga rum fick snällt vänta på att vi skulle få tid och ork (barnvakt). Jag hade beställt fingerkrokar med så kallad låg fattning (nostava sormikoukku på finska). Tyvärr visade det sig att de inte bara lyfte gardinerna för högt mot taket, de skavde också loss färg efter att de dragits för och ifrån fönstret ett antal gånger. Gardinskenor i den modell vi skaffat (U-skena som skruvas direkt i taket) är för grunda för den typen av fingerkrok. Det visste dock varken jag eller försäljaren i butiken där vi beställt krokarna. Jag fick byta till en annan modell utan krångel, så nu hänger gardinerna med fingerkrokar med hög fattning (tasa) i stället. Det blir mera rum (men så lite att det knappt syns) mellan gardinen och taket, alldeles lagom för att gardinerna ska glida lätt och inte skava mot taket.

img_20190902_1221337482532326018098683.jpg
I arbetsrummet hänger tillsvidare bara ett par gardiner, men det finns möjlighet att hänga ytterligare ett par på den andra skenan. Det skulle vara bra med tanke på att datorn står vid fönstret och man ofta behöver stänga ut det bländande solljuset.

Vill man göra det enkelt för sig skaffar man färdigsydda gardiner i den modell som kallas multifunktionsgardin (monitoimiverho), då får man våder med ett band i övre kanten som passar fingerkrokar av olika modeller (och även annan typ av upphängning). Ifall man tänker sy sina egna gardiner behöver man ett så kallat fingerkroksband, d.v.s. ett brett band i tyg med små fickor att trä över den del av krokarna som håller upp gardinen. Bandet sys i övre kanten av gardinen, så nära kanten som möjligt.

img_20190902_1217331275882792028092662.jpg
Multifunktionella linnegardiner och mönstrade gardiner fållade hos en sömmerska.

Själv sydde jag band på några färdigsydda gardiner som alltså inte var sådana där multifunktionsgardiner (och därför var billigare). Jag hade också köpt tyg som jag själv tänkt sy upp till gardiner, men Niki kom på den utmärkta idén att vi skulle föra dem till en sömmerska i stället. Resultatet? Perfekt fållade och mönsterpassade gardiner i både vardagsrummet och arbetsrummet – utan att jag behövt svära en enda gång, billigt (!) var det också. Nu har jag bara behövt ta fram symaskinen för att korta av de färdigköpta gardinerna som naturligtvis var snäppet för långa. Det kanske är snyggt med gardiner som ”flödar” ut över golvet i vissa hem, men hos oss blir det bara ännu ett ställe för dammråttorna att samlas.

Sidogardiner passar inte nödvändigtvis i alla fönster, så här i det lilla fönstret över köksbänken har vi hängt en enkel hissgardin. Fantastiskt smidig uppfinning.

Family Guy - Peter struggles to open blinds

Annonser

Golv och väggar på plats

Så här ser det ut just nu på vår lilla toalett. Golvet och väggarna är kaklade och fogade. Vi har funderat mycket på hur väggkaklet ska läggas. Eller snarare var och hur stor del av väggarna som ska kaklas. Jag ville nämligen också ha tapet, men absolut ingen plastig våtrumstapet. Samtidigt vill vi att väggarna ska hålla mot fukt och vatten, som ändå lär skvätta omkring i rummet. Visst ser man många bilder på snyggt inredda toaletter med enbart tapet på väggarna, men vi tar det säkra före det osäkra.

Så nu blev lösningen denna: Kakel på hela väggen bakom handfatet och på väggarna kring wc-stolen. Resten av väggarna (vilket sist och slutligen inte är någon stor del av väggytan), där vi räknar med mindre skvättande sätter vi tapet. Jag väntar mig också att det ”helkaklade” intrycket lättas upp något när möblerna kommer på plats. Bland annat ett maffigt spegelskåp kommer gömma en stor del av kaklet ovanför tvättfatet och återspegla tapeten.

Tapeten har legat länge i min garderob och väntat på att bli uppsatt. Golvkaklet i naturvitt och terrakotta har också väntat i säkert snart ett år på att få komma på plats. Möblerna ligger ännu i källaren och väntar på sin tur. Snart så!

Liten toa, mycket (skit)jobb

Det har inte varit mycket Strömsökänsla här under de senaste månaderna. Projekt lill-wc har tagit mycket tid, en hel del arbete och väldigt mycket energi. Mestadels sådant som hade kunnat undvikas om vi direkt tagit in hantverkare, men vi tänkte vi skulle spara en slant och gjuta golvet själva. Av någon anledning, som inte ens vår hantverkare kan ge en uppenbar orsak till, så sprack betongplattan. Helvete. Här har vi jobbat, sedan väntat och väntat på att betongen ska torka och så får vi ändå göra om hela skiten. Och betala för det förstås. Nåja, det är trots allt – peppar, peppar, ta i trä – den enda större fadäs vi varit med om under hela renoveringsprocessen.

En positiv sak i sammanhanget är att det finns hantverkare som kommer tidigare än utlovat och jobbar snabbare än vi vågat räkna med. Hurra! (Håll tummarna för att det blir en lika smidig fortsättning.)

img_20190813_1445177769498832383434368.jpg

Golvets status efter dagens rivning, putsning och gjutning. Äntligen går det framåt igen.

På tal om framsteg så avslutade jag min semester med att måla tamburväggarna ljusgråa.

img_20190813_1452364795149961587306975.jpg

Så här underbart dammigt är det att slipa spackel. Det var väldigt svettigt också med andningsskydd och skyddsglasögon. Men nu är det gjort!

img_20190813_1449581474534928194754550.jpg

Väggen som syns här till vänster ska få samma tapet som hallen. Sen är det ”bara” lister, takpanel, belysning och förvaring kvar.

Ambulerande arvegods

Här om dagen fick vi nya möbler till barnrummet. Eller nya är de inte, men nya i det här huset och nya för Maximilian. Ett litet bord med två pallar i knalligt orange och trärena ben.

Möblerna har min morfar tillverkat på 50-talet. Här lekte min mamma och min moster och här har jag, mina syskon och mina kusiner lekt och ritat i många, många timmar. Pallarna är har även fungerat utmärkt för att öva simhopp.

De senaste åren har möblerna varit hos Maximilians småkusin och nu får vi ha dem ett tag. Pallarna må ha lite ojämna ben, men stadigare möbler får man leta efter. För att inte tala om hur charmiga de är. Dessutom råkar den orange färgen passa perfekt med tapeterna.

Naturligtvis finns det både spår av användning och signaturer efter tidigare användare, men det är bara ett plus.

Ett år i heimani vårt

Vår gata en eftermiddag i februari 2019.

Till en början kändes det som att vara på besök i någon annans hus. Det var till och med lite småläskigt att vara ensam i huset. Vad fanns i skrubbarna, bakom väggen, i källaren? Men ju mer vi vistades i huset, ju mer vi rev och öppnade upp, desto mer började det kännas som vårt projekt. Inte ännu som ett hem, men vi var på väg. 

Sedan började det där mera roliga jobbet med att sätta vår egen prägel på huset. Köksinredningen kom på plats, vi fick ett nytt och fungerande badrum, vi tapetserade och bit för bit blev det vårt hus. Allt oftare talade vi om huset som vårt hem, men med ett lite nervöst och förundrat leende. På frågan om vi trivs så svarade vi jodå, allt verkar funka och taket har inte rasat in. Så småningom började det kännas som hemma, men det tog ett litet tag att vänja sig. Projektet, det är långt ifrån klart, men nu är det vårt hem.

I dag firar vi ett år här på vår gata i stan. För ett år sedan, 24.2.2018 sov vi vår första natt i huset. Dagarna innan var det fullständigt flyttkaos. Det var kring -25 grader, vår bil vägrade starta och vi körde skytteltrafik mellan lägenheten och huset med hjälp av Nikis föräldrar och min moster och hennes man. Jag som svurit på att vi inte skulle flytta med vårt åbäke till säng några fler gånger insåg att hur vi än gör så ska den ändå ner för spiraltrappans alla sju våningar. Ett år senare sover vi fortfarande i samma säng. Ett år senare är det också mängder av snö, men adventsstjärnan har jag faktiskt tagit ner nu.

Vårt numera 62 år gamla hus är verkligen inte färdigrenoverat, men det är beboeligt. Renoveringstakten är av det långsammare slaget nu då vi också bor i huset. Dessutom har vi en mycket nyfiken och fingerfärdig blivande 2-åring som väldigt gärna skulle ta hand om jobbet. Hans stora intresse är att borra, skruva och spika.

Diskning hör också till ett av barnets stora intressen.

Det största pågående projektet är renoveringen av lilla toaletten. Vi påbörjade projektet redan i somras, men nu har det stått stilla sedan i höstas. Nästa steg är att gjuta golvet och det gör vi helst inte i -20 och snöstorm.

Det som får huset att se och kännas mera hemma är att vi vågat börja hänga upp lite tavlor. Man blir lite mera försiktig med spontan väggkonst efter att ha sett hur gipsskivor börjar se ut efter många spikhål och skruvar utan gipsplugg (det kan bli väldigt stora hål).

Åbo är alltid hemma för oss. ❤


Barnrummet är husets mysigaste plats. Vi är så otroligt nöjda med tapetvalet och hur bra Maximilian verkar trivas i sitt rum. Här finns plats för lek, läsning, vila och bus.

Så småningom ska rummet få en garderob och hylla, men vi har ingen brådska. Som ni kanske ser är det inte mycket som är nytt i rummet utöver sängen, gardinerna och en hel massa leksaker. Dockvagnen har min pappa snickrat till mig då jag var liten. Dockan är ny, men sängkläderna har min mamma sytt i skolan.

I hallen skymtar en spegel och en lampa som hängde på just den väggen då vi gick på husvisning. Huset har överlag inte fått så många nya möbler och prylar. Vi försöker ta tillvara det vi har och restaurera det som är slitet. För att inte tala om alla de där ouppackade lådorna på vinden och i källaren som vi snarare borde göra oss av med – men det blir ett senare projekt.

Ny stenläggning av gammalt tegel

Vi har hittat mycket skräp på vår gård. Många lass har körts till återvinningen. En del av det som slängts eller till och med grävts ner går alldeles utmärkt att återanvända. Som till exempel drygt två dussin tegelstenar i varierande skick och storlek.

Dagens träningspass, gräva upp gräsmatta, bära tegelstenar och sand, jämna till marken med ett lecablock, avsluta med tegeltetris.

Trots vissa utmaningar i form av rötter och minst två olika sorters tegel i olika stora bitar så blev det en relativt jämn rektangel.

Här poserar jag jävligt förnöjt i mina gummistövlar och överväger en karriär som stenläggare.

Tadaa! Båda soptunnorna fick plats och står stadigt. Kom ihåg att sortera och återvinna!

Ut med fuskpanelen

I dag har jag gått loss med kofoten i vår tambur. Vi saknar för närvarande värmeelement i tamburen och det börjar bli lite väl kyligt. Kalla skor, brrr! Så nu är det verkligen dags att ta tag i renoveringen och få upp nya skivor på väggarna.

Väggarna har varit klädda i någon slags träimitation som en gång i tiden varit vit.

Efter skivor, spackel och målarfärg blir utmaningen förvaring. Det vill säga bra krokar och hyllor för en liten hall.

Fuskpanelen gick snabbt att få ner med hjälp av kofoten. Spännpappret med femtielva små nubbar gick inte lika smidigt. Jag var tvungen att slå lös nästan varje nubb med hammare och stämjärn.

På väggen med proppskåpet får spännpappret sitta kvar. Vi lägger en tunnare gipsskiva här.

Resultatet av dagens arbete. Här ska sättas tåliga gipsskivor och nya lister. Vi tänkte måla ljust, någon vit nyans. Så där lagom smutsig så inte skiten syns direkt.